Snart sovdags för björnen – och om goda och giftiga svampar
Just nu förbereder sig björnarna för sin långa vintervila. Vi sänder från björntäta Strömsund i Jämtland. VI lär oss också om både matsvamp och giftsvamp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Få djur väcker så många känslor som björnen. Allt från den trygga lurviga nallebjörnen vi ger till en nyfödd baby, till att det är det djur vi oftast är allra räddast att stå öga mot öga med i skogen.Vi sänder Naturmorgon direkt från björnskogen i en av Sveriges björnrikaste kommuner, Strömsund i norra Jämtland. Naturbevakare Niklas Persson från Länsstyrelsen i Jämtland och Ole Jakob Sørensen, professor emeritus vid Nord University, ger oss en inblick i björnens liv. Till exempel hur den just nu förbereder sig för att gå i ide, och hur den sedan klarar sig i sex månader utan mat, vatten eller ens möjlighet att kissa. Och hur känner man igen ett björnide på vintern?Vi får också höra om den inventering som pågår just nu i Jämtlands och Västernorrlands län, där allmänheten hjälper till genom att samla in björnspillning. På så sätt kan man få koll på hur stor björnstammen är. Undersökningen görs vart femte år.Just nu är det högsäsong för svamp på många håll i landet. Från mykologiveckan i skånska Höör får vi tips på både goda matsvampar och sådana vi verkligen ska undvika – fem riktigt giftiga svampar. Dessutom träffar vi på svampen med det lustiga namnet skräling.Även fästingarna hänger i en bit in på hösten. Men hur ser fästingens liv ut egentligen? Hur övervintrar de och hur gamla blir de? Det undrar lyssnaren Katarina Gyllensten. Vi ringer upp Anna Omazic på Statens veterinärmedicinska anstalt för att höra om de olika faserna en fästing går igenom och hur många blodmåltider den äter under ett liv.Och så tittar vi upp i luften. Kanske tänker vi oss luftrummet som ett stort, tomt rum där fåglar, fladdermöss och insekter flyger ganska slumpmässigt. Men så är det inte. I luften finns såväl våningsplan som trafikleder, berättar Cecilia Nilsson, biolog och forskare vid Lunds universitet. Exempelvis kan dubbelbeckasinen flyga på 8 000 meters höjd medan en fladdermus håller sig på betydligt lägre höjder.I veckans kråkvinkel ger Karin Gyllenklev råd till alla som rör sig i skogen nu på hösten: Klä dig inte som en älg, snarare som en zebra.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.
--------
1:34:46
--------
1:34:46
Betornas vilda släkting – och om vår växtblindhet
Vi sänder från Göteborgs botaniska trädgård där projektet Så vilda! får upp barns ögon för växternas betydelse. Och i Bretagne hittar vi den vilda strandbetan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hur många vilda växter kan du namnet på? När den frågan ställdes nyligen i en undersökning av folkbildningsplattformen Pollinera Sverige blev det genomsnittliga svaret 6,5 stycken. Vad innebär det för oss i längden att vi har så dålig koll på växterna runt omkring oss? I Naturmorgon utforskar vi begreppet växtblindhet, vad det kan bero på och om det går att göra något åt det.Vår fältreporter Helena Söderlundh finns under morgonen i Göteborgs botaniska trädgård tillsammans med Helen Ekvall, pedagog och projektledare för Så vilda! Det är ett projekt där 20 000 elever sedan sex år tillbaka planterat fröer och följt blomsterängar på sina skolor och förskolor. Tanken är att de ska få upp ögonen för växternas och pollinatörernas betydelse - och lära sig känna igen de arter de har på ängen. I fröblandningen ingår bland annat prästkrage, blåklint, ängsvädd och darrgräs.Växtblindhet handlar dels om att vi ger mer uppmärksamhet till djuren än till växterna - trots att växterna står för 80 procent av biomassan här på jorden och att vi utan dem vare sig skulle kunna äta eller andas. Men det handlar också om att vi i takt med urbaniseringen kommit allt längre från naturen som helhet och tappat mycket kunskap på vägen.Går det att se den här utvecklingen i svensk litteratur? Det undersöks just nu av forskare vid Lunds universitet. Vi pratar med Paul Tenngart, som djupdykt bland artnamn i böcker från det senaste århundradet.Våra odlade grödor har ofta kvar vilda släktingar i naturen. Att de finns kvar, med sin genetiska variation, kan vara avgörande den dag de odlade grödorna drabbas av sjukdomar eller behöver tåla mer torka eller värme. Ett exempel är den vilda strandbetan, som växer sparsamt längs kusterna i Europa. Såväl sockerbeta, foderbeta, rödbeta och mangold härstammar från den. Reporter Hjalmar Dahm träffar botanisten Kristina Bjureke från Botaniska trädgården i Oslo för att få reda på mer om arbetet med vilda kultursläktingar – och så tar han bussen till Bretagne för att få se den vilda strandbetan.Hösten är obevekligen här. Och med det hösttecken av olika slag. Som älgarnas brunst. Vår lyssnare Rickard Norrefeldt blev vittne till ett rejält älgbråk i skogen som slutade med både bröl och en simtur i sjön. Veterinär och älgexpert Jonas Malmsten är med och tolkar vad det var som hände. Och orrspel, det hör väl våren till? Jo, men det finns exempel på höstsspelande orrar. Vi reder ut vad det kan bero på.Att lära sig namnet på en växt är ofta något som går från förälder, eller mor- eller farförälder, till barnen. Det är tydligt även i Karin Gyllenklevs kråkvinkel där hon drar sig till minnes hur hennes pappa upprepade växternas vetenskapliga namn under deras promenader.Programledare är Joacim Lindwall.
--------
1:34:40
--------
1:34:40
Små skogsägare som vill bruka skogen utan hyggen
Som idé har kalhygget redan fallit, säger Erik Westholm, skogsägare, professor emeritus och författare. Vi besöker hans skog och naturvårdaren Ingemar Södergrens. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Drygt 300 000 personer i Sverige äger skog. Och det finns förstås lika många tankar om skogen som det finns skogsägare. Men de senaste åren har intresset för naturnära eller hyggesfritt skogsbruk ökat, intygar såväl Skogsstyrelsen som de olika skogsägarföreningarna. Och skogsägaren Erik Westholm. Han är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet och gav förra året ut boken ”10 tankar om skogens framtid”. Tillsammans med sin släkt äger han en skog i Bergslagen som tidigare skötts med konventionella hyggesmetoder. Men nu har släkten gått över till naturnära skötsel. När Naturmorgons Mats Ottosson träffar Erik Westholm i hans skog säger han: ”Som idé har kalhygget redan fallit”. I praktiken är det än så länge bara fem procent av Sveriges skogsareal som brukas hyggesfritt, men när Erik Westholm är ute och föreläser möter han många skogsägare som vill gå över till att bruka sin skog på ett mer naturvänligt sätt. Vid kalavverkning missgynnas många arter, som exempelvis marksvampar, hänglavar, mossor, skogsfåglar och blåbär.Medan Erik Westholm är skogsägaren som bytt spår till ett naturnära skogsbruk, kommer Ingemar Södergren från andra hållet. Han är naturvårdaren som blev med skog. I Norduppland sköter han numera den skog som en gång var hans morfars. Här har han noggrant undersökt hur gamla träden är, och vilka arter som finns här. Men han tar också ut virke ur skogen, och ytterligare ett sätt att bedriva skogsbruk på är att hålla naturvårdskurser i skogen. Joacim Lindwall följer med Ingemar Södergren ut bland kramvänliga tallar och granar, som visat sig vara långt äldre än vad som tidigare sagts.I programmet tar vi avstamp i diskussionerna kring skog i den nya skogsutredningen och att skogen var en viktig fråga i kyrkovalet förra veckan. Och går alltså vidare till vad som bubblar ute bland några av de mindre skogsägarna i Sverige.Och på tal om träd. När Malin Larsson var barn visade hennes mormor två märkliga tallar utanför Mora. De var sammanvuxna med en gemensam gren. Nu, 50 år senare, passerade Malin tallarna igen. Och de sitter fortfarande ihop! Hur kommer det här sig? Vi ringer upp botanist Sofie Olofsson för att få svar.I veckans kråkvinkel seglar Lisa Henkow på ett guppigt hav. Skepparen på båten parerar skickligt vågorna genom att ibland gasa på, och ibland bara vänta. Precis som växter och brunbjörnar gör!Programledare är Karin Gyllenklev.
--------
1:34:58
--------
1:34:58
Gotländsk svamptur, den bleka tallörten och tankar om en naturkanon
Svamparnas kemi utforskas i en gotländsk tallskog med mykologen Michael Krikorev. Årets växt är den märkliga tallörten. Och vad borde med i en svensk naturkanon? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Svampar har varit mykologen Michael Krikorevs passion sedan ofrivilligt intag av narrkantarell orsakade magknip och mysko drömmar. Svamparnas kemiska verktygslåda fascinerar honom fortfarande. I tallskogarna på Gotland hittar han också klenodspindling och blek bananspindling, arter som bara finns här i Norden, och i italienska alperna. Morgonens fältreporter Lisa Henkow följer med ut på svamppromenad i gotländska skogar och kollar om spindlingar och andra svampar kommit upp.Och så möter vi årets växt. I år är det tallörten som Svenska botaniska föreningen vill lyfta fram lite extra. Till skillnad från de flesta andra växter är den inte grön utan blekt ljusgul. Den saknar nämligen klorofyll. Vi följer med Gävle-botanisten Peter Ståhl ut på jakt till tallörtens växtplatser och får reda på hur den klarar sig utan att själv kunna tillverka sin näring.Vad vill du ha med i en svensk naturkanon – om en sådan skulle göras? Den frågan har vi ställt till er som lyssnar. Vi har fått in hundratals förslag, på allt från smålommens läte en stilla sommarkväll till norrsken över en fjälltopp. I programmet hör vi några av alla lyssnare som varit med och tyckt till.Just nu vandrar strömlekande röding ut från den kalla Ånnsjön i Jämtland för att leka i åarna intill. Vi på Naturmorgon hade turen att få uppleva denna unika företeelse. Vi ber också Joakim Svensson, länsfiskekonsulent i Jämtland, förklara vad det var vi såg och hur rödingens liv ser ut.I veckans kråkvinkel slår Joacim Lindwall fast att han gärna återföds som en tall i nästa liv.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.
--------
1:34:50
--------
1:34:50
Höstvandring på Åreskutan med blick för mossor, lavar och dramatisk geologi
Vi lär känna Åreskutan bortom cykling och skidåkning. Varför ser fjället ut som det gör och vilka mossor och lavar finns här? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi sänder hela programmet från Sveriges kanske mest kända fjäll – Åreskutan i Jämtland. Men vi åker inte slalom, flyger skärmflyg eller cyklar mountainbike. I stället höstvandrar vi och tittar närmare på den natur som fjällbesökaren möter nu i september. Vad är det vi vandrar på och igenom, och varför ser fjällen ut som de gör?Hur kom det sig till exempel att Åreskutan gled hundratals kilometer österut över urberget för 400 miljoner år sedan? Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i naturgeografi, finns på plats på Åreskutan denna morgon för att tillsammans med programledare Joacim Lindwall reda ut vad en skolla och en ändmorän är för någonting, och vad de kan berätta om fjällens spännande historia.Särskilt på vintern fylls Åreskutan av turister. Och för skidåkaren är det kanske mest granar och fjällbjörkar som syns på det snöklädda fjällets sluttningar. Men om hösten är en rik flora synlig för den som trampar sig uppåt berget, från den frodiga och mossrika granskogen vid fjällets fot till det karga kalfjället och fjällskravellavens vita mattor på toppen.Vandringen från Åre upp mot toppstugan via Mörvikshummeln och Svartberget är brant. Men biologerna Linda Johannesson och Jesper Wadstein håller ”kryptogamfart” tillsammans med fältreporter Jenny Berntson Djurvall och stannar till vid bland annat bäcknicka och saffranslav längs en av de vältrampade vandringslederna.En vanlig syn för fjällvandraren är också de vita ”bomullstussarna” – flera olika arter av ullväxter. Fjällekolog Lisa Öberg ger en liten ”ullskola” för att skilja på ängsull, tuvull och polarull.Programledare: Joacim LindwallReporter: Jenny Berntson DjurvallProducent: Helena SöderlundhTekniker: Anders Mellgren
Vi finns på plats ute i naturen varje vecka, året om. Få upplevelser och kunskap med prassel och visk, experter och fågelsång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ansvarig utgivare: Magnus Gylje
Netherlands